Nästan 470 anmälda: masterclassen om våld i skolan och restorativa metoder

Nästan 470 personer från tretton länder anmälde sig. Torsdagen den 27 augusti hölls masterclassen live på Zoom, under två timmar och femton minuter, och sändes också på YouTube.

Det var den kostnadsfria masterclass som hölls av Diana Márquez, ordförande i Sociedad Argentina de Justicia Restaurativa SAJuR, organiserad tillsammans med Comunidad de Aprendizaje CoPAZ. Hon talade om vad skolan kommer att behöva lösa från och med den 5 september.

Den börjar med en lag, men man behöver inte kunna juridik: den riktar sig till lärare, familjer, elevhälsoteam och alla som arbetar med ungdomar.

Mötet inleddes av María Teresa Barrios och Ma. Victoria Vásquez Risso från Fundación CoPAZ, och från Sociedad Argentina de Justicia Restaurativa SAJuR medverkade Alejandra Zarza och Eva Cavanna.

Vad som förändras den 5 september

Diana började med ramverket. Den 5 september träder lag 27.801 i kraft i Argentina, den nya ungdomsstraffrättsliga ordningen, som upphäver ett dekretlag från diktaturen. Från och med den dagen kan en flicka eller en pojke på fjorton år ställas inför rätta, dömas eller frikännas.

Den gamla lagen hade två nycklar: åldern och brottstypen. Den nya sänkte den första från sexton till fjorton år och tog bort den andra. Misshandel, hot, motstånd mot myndighet, enkel skadegörelse: brott som tidigare föll utanför och nu kommer in. Läst med en skolrast i tanken blir den listan något annat. Det är inte så att det grova ungdomsbrottet nu kommer in: det är det som händer en vanlig tisdag som nu kommer in.

Och det finns en uppgift som Diana lade fram tidigt. I provinsen Buenos Aires finns i dag 276 barn och ungdomar frihetsberövade utan att vara straffmyndiga –ett av fem av dem som kom in i systemet– enligt den senaste rapporten från Comisión Provincial por la Memoria. Frihetsberövandet av dem som inte kunde dömas börjar inte med den här lagen.

Skolan, förtydligade hon, är inte straffrättsligt ansvarig för en elevs brott. Men den har egna skyldigheter: omsorgsplikten medan barnet är i dess vård, skyldigheten att underrätta skyddsorganen och institutionens skadeståndsansvar om skadan uppstod därför att man inte gjorde det man skulle ha gjort. ”Skolan kommer inte att hamna i fängelse, men den kommer att få frågan om vad den gjorde innan.”

Vad rummet berättade

Halvvägs genom lektionen ombads deltagarna att skriva ner en situation från samma vecka, i sin skola, som de skulle kalla våldsam. Trettioett svar kom in. Det handlade om hån, uteslutning i leken, hotfulla skrik, digitalt våld mellan elever och även mellan lärare, ett skriftligt prov som lämnats till en elev som inte lärt sig läsa och skriva, en lärare som vägrar upprepa det hen sagt när en elev med intellektuell funktionsnedsättning ber om det.

Den andra uppgiften var tre ord om hur konflikter avgörs i dag. De två som växte mest i ordmolnet var ”agera” och ”ignorera”.

Tre steg och ett kriterium

Den andra delen handlade om metod. Diana ordnade insatsen i tre steg.

Närma sig problemet utan att vara kolonialiserad. Komma utan den version som redan cirkulerar: i ett offentligt fall, utan den som medierna har gett; i en skola, utan den som gavs i lärarrummet. ”Om du kommer och redan vet vem problemet är, så kommer du inte att ta reda på något: du kommer att bekräfta.” Därifrån kommer den enda fråga man börjar med, och den ställs separat, utan publik, till var och en: vad behöver du? Också till dem som ska bära processen, eftersom det ärliga svaret ibland är att det inte går, och då måste man kliva åt sidan.

Dialogen, om förutsättningarna finns. Först här sätter man någon tillsammans med någon, och man kommer inte alltid dit. Ett dåligt förberett möte är inte neutralt: det kan skada på nytt den som redan har skadats. Det första man lär sig i det här arbetet är inte att sätta två barn mitt emot varandra, utan att veta när det ännu inte går.

Integreringen, som ofta är det som saknas. Att den som orsakade skadan får en plats igen och gör något konkret. Här gjorde Diana en distinktion: att beröra är att någon blir rörd och gråter på ett möte; att sätta i rörelse är att någon gör något som går genom hela kroppen. Ett barn som ber om ursäkt och återvänder till samma plats som alltid har inte rört sig: det blev berört, och det varar en vecka.

Och det finns någon mer som tittar på. Hela klassen väntar på att se vad som händer: om den som orsakade skadan försvinner några dagar och kommer tillbaka som förut lär sig gemenskapen att ingenting händer. Det som beslutas i ett fall tar hela gruppen med sig.

Kriteriet som löper genom de tre stegen är BACI-politiken –bondad (vänlighet), acompañamiento (stöd), cuidado (omsorg) och integración (integrering)–, som Diana skapade och registrerade. ”Det låter mjukt och det är det inte. Om en insats inte har de fyra, är den inte restorativ: det är en ärendehantering med välskriven text.”

Varför ordet spelar roll

Nära slutet kom Diana tillbaka till ordet bullying. Flyttat till klassrummet för det med sig den straffrättsliga logiken: det finns en gärningsperson, det finns ett offer, man måste identifiera och sanktionera. Och när det inte kriminaliserar diagnostiserar det. ”Antingen domare eller läkare. Vi är pedagoger.”

Guiden från provinsen Buenos Aires uppmanar sedan 2012 till en kritisk hållning till termen, just på grund av dess kriminologiska prägel, och till att tala om trakasserier: en handling som pågår över tid, utan typologier av offer eller förövare. Etiketter fastnar och släpper inte. Den som hamnar på offrets sida tenderar att stanna där, och den identiteten förlänger skadan i stället för att läka den; den som hamnar på andra sidan lär sig att göra det man har sagt att hen är.

Det är språnget vi gör utan att märka det: vi slutar fråga vad en person gjorde och börjar säga vad personen är. Ett barn kan göra ett misstag. Det barnet inte kan göra är att själv bli ett misstag, eftersom ett misstag kan gottgöras och en misstagsperson inte.

Materialet och vad som kommer

Hela lektionen finns inspelad på SAJuR:s kanal: se masterclassen på YouTube. Den har kapitel, så att man kan gå direkt till varje del.

Bilderna från lektionen har publicerats och kan ses och laddas ner som PDF: Våld i skolan och restorativa metoder. Där finns också rummets svar, anonymiserade.

Utbildningen ”Violencia escolar y prácticas restaurativas” (Våld i skolan och restorativa metoder) börjar torsdagen den 24 september och fortsätter torsdagarna den 1, 8, 15 och 22 oktober: fem synkrona lektioner som hålls av SAJuR:s lärarlag: Eva Cavanna, Alejandra Zarza, Giselle Méndez och Miguel Assis. Temana omfattar ungdomars livsbanor och konfliktanalys, de inblandades perspektiv vid trakasserier, det normativa ramverket för samlevnad i skolan, gemenskapens deltagande i konflikthanteringen och den nya ungdomsstraffrättsliga ordningens inverkan på utbildningsinstitutionerna.

Tack till Comunidad de Aprendizaje CoPAZ för att ni öppnade det här rummet tillsammans med Sociedad Argentina de Justicia Restaurativa SAJuR, och till alla som kopplade upp sig för att följa det.

Var du kan följa oss

Om något av detta var till nytta är det bästa sättet att följa det vidare att stödja de tre organisationer som gjorde det möjligt.

• Comunidad de Aprendizaje CoPAZ — www.copaz.org · @copazong
• Sociedad Argentina de Justicia Restaurativa SAJuR — sajur.org · @sajurargentina
• Dra. Diana Márquez — dianamarquez.org · @dianitaemarquez